supernanny.

ska fan bli en sån.

var tvungen att bråka med lillebroren för han vägrade slå igång tvn. han hade fjärren. han började veva som en galning mot mej när jag skulle ta den, och sen tappade jag humöret, ovanligt nog.

började greppa efter ungen och försökte snöra ihop honom, men de är inte lätt när armarna och benen är som på en bläckfisk! fick iaf ihop två ben och en arm, och ebba fick assistera för att få lös hans händer från gungstolen. ena armen hade han knutit runt armstödet, och när vi väl fick lös den och jag skulle bära honom i säng gick de lite trögt att gå..han hade satt fast sig i ebba.

som en korvig ål höll han på att glida ur min famn, men snabb som jag är vände jag på honom och bar iväg han. på väg ner för trappen försökte han sätta fast benen i räcket, trycka mej i ansiktet så jag höll på att tappa honom och väl nere hade jag helt plötsligt hans fötter i mitt ansikte och hans armar klängandes efter räcket. tur att jag är stark!

fick han tillslut i säng och nu är jag HELT slut. MEN, skrek inte en ända gång, såg nog mest bara allmänt galen ut.

gissar att jag bet ihop käkarna och andades genom näsan så snoret flög, och ögonen som på en galen kattjävel på extacy..

nu kom mamma hem, så nu får hon bråka ett tag, för jag ska på jobbet.

HEJS.