jag blir Otroligt irriterad..

fattar inte varför dom flesta ljuger för sig själva..intalar sig själv och försöker intala alla andra också att det är det rätta, att det dom gör, eller har gjort eller tänker göra är bra, att det dom säger att det är, är sant..svårt att förstå? jag fattar iaf, och det gör mej Otroligt irriterad..
det kan handla om pojk/flickvännen som man egentligen inte alls är kär i nåmer, eller som man är galet less på, men ändå intalar man sig själv och alla andra att det inte är så.
det kan handla om skolan, man går ett program, eller en kurs eller liknande, som man egentligen inte vill gå alls, men ändå ljuger man för sig själv på olika sätt för att få andra oxå att tro att man visst vill gå det där programmet osv.
eller kompisar! varför försöka övertyga sig själv att man visst kan bli kompis eller börja gilla en viss person, när man vet att det är omöjligt? jag blir galen på all den här jävla falskheten som finns! varför ljuger man för sig SJÄLV? inget blir ju lättare att hantera för det..
har lärt mej att dra igen käften och le när jag märker sånt här skit, och de är väl också en slags falskhet..men vad gör jag inte för mina vänner?:)

usch, måste vara söndagsångesten som kickar in nu alltså:S känner mej som en påse skit, och hade mer än gärna smällt i mej lite choklad och chips. (fast jag nu borde börja tänka på träning?!)

BAAH! började tänka på det nu också..HALLELUJA! min dag är räddad:S usch, blir galen på alla jävla människor, tänker fara ut i skogen till nån rutten lappkoja och stanna där tills jag blir gammal..

hejs..