Som grisrosa och rött tsm.

ibland förstår jag inte varför jag aldrig kan hålla igen käften, varför skulle jag ens tänka tanken att det här året skulle bli bra. det är ju mer än en grej som redan nu har runnit mej ur händerna. blir typ en nykter marknad, och det är längre till borås än det någonsin varit. 18årsdagen lär inte innebära något mer än ett par nya siffror, (förutom att jag måste hjälpa till mer hemma, hur nu det ska gå till..) och för att ha råd med den där bilen måste jag jobba hela sommaren så då kommer jag väl inte iväg utomlands heller.

Jag och min kära familj drar inte riktigt jämt nu för tiden, kan ha att göra med i torsdags.
jag kommer knappt innanför dörren innan min kära mamma säger att min boråsresa är inställd. inte pga nå biljett tjorv, dåligt med pengar eller nå sånt. nää, mina kära päron, alla tre tydligen har bestämt att jag inte har tid att fara dit, för jag måste fixa körkortet först. jag skulle fara på sportlovet, och jag fyller 18 den 18 april, vars är problemet egentligen?! hur i helvete skulle jag inte hinna med körkortet om jag är borta en vecka?! men eftersom jag då skulle ha varit borta i ungefär 4 helger så kunde vi ju inte övningsköra, för tydligen går det bara på helgerna. jag vet inte om det är nån timer i biljäveln eller om lysena på bilen inte funkar, för vi kan inte köra när det är mörkt heller. så från och med nu, fram tills i maj-juni nångång kommer jag få vara hemma varenda jävla lediga tid för att fixa det där förbannade körkortet.
gudförbannat.

Älsk fyllde 19 igår, har ätit typ ett ton smörgåstårta, plus lite vanlig tårta som jag gjorde själv. men jag erkänner, den var inte så god som mammas. satt hos hans mamma i ungefär 5 timmar, tro mej, jag vet vad som menas med träsmak i röven nu..for till nån och sen till robin, efter det sängen och nu är jag hemma..jävligt intressant liv man lever..ÅNGEST!

måste fixa lite eld så vi får nå värme i det här jävla huset, hejs





Tänk om vägen hade lett mot oändligheten.
Alla ens problem och bekymmer som man
lämnar bakom sig kommer aldrig ifatt en,
bara man följer vägen, mot oändligheten.
Hade du tagit chansen och åkt?